Poetisk arkeologi i Hangö
Jan Kaila inledde sin konstnärliga verksamhet som dokumentärfotograf i början av 1980-talet, men ändrade snart sitt arbetssätt och började iscensätta och manipulera sina objekt. På 1990-talet vidgade Kaila sitt uttryck genom att utöver fotografier också göra installationer i vilka rörliga bilder, texter och föremål ingick. Framför allt är Kaila känd för sitt långa samarbete med Elis Sinistö som dog 92 gammal år 2004.
Kaila har hållit ett fyrtital privata utställningar och deltagit i närmare hundra grupp- och samutställningar i Finland, annanstans i Europa, i USA, Ryssland och Asien. Därtill har Kaila skrivit om foto- och bildkonst i internationella publikationer, kuraterat utställningshelheter med samtids- och fotokonst i olika länder samt undervisat i fotografi i bland annat Finland, Sverige och Estland.
År 2002 examinerades Kaila som doktor i bildkonst vid Bildkonstakademin och åren 2003 -2014 verkade han vid Bildkonstakademin som professor i konstnärlig forskning. Sedan 2005 har Kaila främst intresserat sig för just konstnärlig forskning: Kaila har varit med och grundat europeiska samarbetsorganisationer, hållit föreläsningar i ämnet i olika länder samt utvärderat utbildningar i ämnet i flera länder.
År 2017 utnämndes Kaila till dekan vid Konstuniversitets Bildkonstakademi.
Den poetiska arkeologin undersöker händelser nästan i vår tid…
Med konstnärliga och arkeologiska metoder grävs spåren av tyskarnas krigstida bas i Hangö fram.
Hangö Tulludden är Finlands sydligaste udde. På udden finns en frihamn på vars område det öppnades en naturstig våren 2014. Under det senaste kriget fanns där också ett tyskt läger genom vilket hundratusentals tyska soldater åren 1942-44 passerade norrut till fronten och tillbaka till Tyskland.
Av basen återstår tre fallfärdiga baracker som konstnärerna Jan Kaila och Japo Knuutila stötte på då de våren 2014 gick längs naturstigen.
Kaila och Knuutttila hade redan i sina tidigare konstprojekt tagit fram ämnen ur historien med konstnärliga medel varför barackerna väckte intresse.
Kaila och Knuutttila fick närmare information om området av Hangö museum och hittade på så sätt arkeologen Jan Fast som inlett sin egen forskning på området redan tidigare. De beslöt inleda ett samarbete med sikte på att undersöka skillnaderna i vetenskapliga och konstnärliga metoder.
Konstnären grabbar tag i spaden
Hösten 2014 fick Kaila och Knuutila i sina händer ett nytt redskap: arkeologens spade.
”Grävningsarbetet är långsamt och kräver långsiktighet. Under några dagar deltog vi i grävningarna själv, men i första hand koncentrerade vi oss på att fotografera föremålsfynden och omgivningen. I huvudsak var föremålen som hittades vardagsskrot, men det fanns också dramatiska föremål” säger Kaila.
Glasföremålen kändes märkliga, de patineras inte utan ser ut som om de varit i bruk föregående dag.
Poetisk arkeologi
Resultaten av forskningsprojekten presenterar Kaila, Knuutila och Fast i augusti 2017 i Bildkonstakademins Exhibition Laboratory, och år 2018 i en utställning som öppnas i Hangö. Avsikten är att ställa ut bland annat föremål från utgrävningarna, bilder av dem samt ett hörspel som gjorts på basen av en tysk soldats brevväxling som hittats i arkiven.
”I samtidskonsten använder man sig ofta av arkeologiliknande metoder, som t.ex. material som hittas i arkiv. Under detta projekt frågar vi oss vad som händer om metoderna vi använder inte är enbart vetenskapliga utan att vi samtidigt gör s.k. poetisk arkeologi , vars metodologi grundar sig på estetik och upplevelser, ” säger Kaila.